Det leendet får mej att smälta

Tiden springer i väg, och även Milou. Våran tös är inte så liten nå mer. Hon är en rejäl klump på 4220 sist var in och vägde henne, det är det även dags för igen på fredag. Hon flinar och ler med hela kroppen, och jag som mamma smälter varje gång. Hon pratar och sprattlar och har ett jäkla humör, som dom säger kommer från mej. Hon har haft några dagar med en massa skrik, och då menar jag massa skrik, då inget, absolut inget förutom tutten duger. Annars är hon våran finaste fågelunge. Hon är hela tre veckor, förstå vad tiden springer iväg.


Jag som människa hinner inte med någonting nå mera. Vi sover och äter. Försöker få på oss kläder och hinna med att duscha. Vissa dagar går bättre än andra. Jag försöker hinna med några promenader, men vädret eller ungen tillåter inte det varje gång.


På fredag ska vi iväg och skriva på papper att Thompen är pappa.
Sen ska vi lämna in papper till skatteverket så hon får ett namn, Milou Elisabet Fagerström.


Hos fotografen går det inge bra alls, Milou är ingen modell, hon tycker att det är skiiiit tråkigt att modella.
Hon skriker, och sen skriker hon lite mer, och sen skriker hon så hon blir blå och hes.
Men fastnar på bilderna gör hon, för hon är underbart vacker när hon väl vill vara tyst.


Dags att föra över lite bilder från kamera och telefon, så min lilla lilla älskling kan få pryda denna blogg med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0