Ska jag tiga?
Vad har jag gett mej in på?
Varför gör jag så här?
Vill jag det här?
Det är jobbigt nu.
Det är tungt nu.
Det är tjockt nu.
Jag ska ALDRIG bli tjock.
Jag ska ALDRIG bli fet.
Magen står rakt ut. Dubbelhakorna blir bara fler. Brösten hänger ner till knänen. Fötterna ömmar. Fingrarna ser ut som korvar. Näsan får ingen luft. Tänderna blöder. Ryggen är oböjbar. Hela kroppen har kolappsat.
Jag börjar tvivla.
Tvivla på mej.
Tvivla på dej.
Tvivla på oss.
Tankarna är många. Svaren är få. Frågorna konstiga.
Jag har hört att detta är normlat. Jag har läst att detta är normalt. Jag förstår att detta är normalt.
Jag älskar dej. Jag älskar dej som ingen annan. Jag älskar dej mer än någon kan göra. Jag älskar dej.
Jag vill vara som du.
Jag vill göra som du.
Jag vill se ut som du.
Jag vill höra som du.
Jag vill försvinna. Bara för en stund.
Jag behöver vila. Jag behöver tänka. Jag behöver någon som förstår. Jag behehöver någon som vet. Jag behöver någon som kan. Jag behöver någon som vill. Jag behöver någon som lyssnar. Jag behöver prata.
Vi drar ett sträck över allt. Vi drar ett sträck över allt och börjar om.
Du är det vackraste för mej.
Du gör mej till världens lyckligaste.
