Tvåidioter

Jag brukar tycka om att vara ensam, ensam är stark liksom, men fan heller, jag går i taket av tristess.

Allt är så mycket bättre när hjärtat är hemma, jag orkar mer, han ger mej all energi jag har.

Så när han är borta har jag ingenting, helt bortblåst, orkeslös och matt.

Jag hoppas innerligt att denna svacka ger med sej snart, jag orkar inte ha det så här.

Jag måste orka, jag måste jag måste jag måste.

När det bästa jag har kommer hem från jobbet, då ska jag städa, kanske om jag har tur, orkar jag börja redan nu, så jag slipper allt senare.

I morgon ska vi vädera om huset, hoppas det går bra, eller jag vet ju inte ens vad det är.

Nu tänker jag äta fruskot, fast jag redan har varit vaken i flera timmar.

Dom timmarna har jag spenderat här, vid den här jäkla dumburken.