Tvåidioter

Var den bästa känslan någonsin. Och allt blev så verkligt och obeskrivligt.

Vi fick se våran älskade lilla bebis, våran sprattel kuse.

Oförklarlig känsla.

Bebis hade två armar och två ben. Två händer och två fötter. En stor rund mage och en fiiiin navelsträng.

Ett runt fint huvud och fyra hjärtklaffar, precis som det ska vara. Två ögon, två hål för näsa och en mun man kan dricka vatten med ( som vi fick se).

Nu är det på riktigt. Det är inte bara en dröm. Det växer och växer. Den rör sej. Det går fort nu.

Thomas snart är våran älskade älskade bebis här. Halva tiden har gått nu. Det går fort, lite läskigt fort. Snart finns den hos oss, mellan oss, med oss. Jämt och hela tiden. Det är vårt bevis, beviset på våran kärlek, på våran lycka tillsammans. Det är en liten, liten människa. En människa som du och jag kommer att älska mer än någonting annat. En liten, liten människa som vi kommer att älska obeskrivligt. Som kommer att förgylla våra dagar till något helt underbart. Jag älskar dej, lite mer för varje dag. Precis som jag älskar bebis i magen, lite mer för varje dag.

Du och jag kommer alltid att ha någonting tillsammans nu. ALLTID.