Tvåidioter

ALLMÄNT...
Namn: Caroline
Piercingar: Tungan och öronen
Tatueringar: Några små lite här och var.
Längd: 158,5
Skostorlek: 34/35
Hårfärg: Blond
Är du kär i någon: Alltid i min Thomas
Önskar du att du bodde någon annanstans: Absolut inte. 
Tänker du på självmord: Aldrig.
Tycker andra att du är attraktiv: Det har jag inte en aning om.
Vilket shampoo använder du: Olika.
Vilken parfym använder du: Just nu har jag ingen, annars någon som luktar gott?
Vad är du rädd för: Det är mycket olika saker de.
Gillar du att tvätta: Nej men det måste göras.
Gillar du Berg-och-Dalbana: Ja med skräckblandadförtjusning. 


SENASTE...
Film du hyrde: Minns inte.
Film du köpte: Sex and the City
Låten du lyssnade på: Någon på radion igår kväll.
Låten du hade på hjärnan: Det kommer jag inte ihåg.
Låten du laddade ner: Laddar inte ner saker.
Personen du ringde: Mamma.
TV program du tittade på: City akuten.
Personen du tänkte på: Tänker alltid på Milou och Thompen.

FAVORIT...
Mat: Spaghetti och köttfärssås
Låt: Det är olika beroende på humör.
Sak att göra: Att umgås med min underbara familj.
Sport: Fotboll.
Dryck: Cola
Kläder: Alltid mjukisar. 
Film: Sex and the city

ANTAL...
Gånger du varit kär: En gång på riktigt och det ä NU!
Gånger ditt hjärta brustit: Aldrig riktigt.
Hjärtan brustit på grund av dej: Där finns det nog några stycken.
Gånger ditt namn varit med i tidningen: Vet inte, men en gång det här året!
Ärr du har på kroppen: Finns en del små ärr, men inga märkbara.

SENASTE...
Bok du läste: Isfolket.
Personen du fick mail av: Någon som vela ha bibbi.
Personen du fick brev av: Linda, Thompens syster.
Personen du fick sms av: Emelie

ÖVRIGT...
Vad har du gjort idag: Sovit och matat bebis.
Var det kul: Kul vet jag inte, men skönt.
Hur tidigt stiger du upp: Det bestämmer Milou.
Gillar du att slåss: Knappast.
Vad ska du göra ikväll: Har inte kommit så långt än.

Är du seriös: Oftast?
Vad är du allergisk mot: Katter.
Var har du ont: Ingenstans?
Använder du hårspray: Ibland.
Kan du stå på händer: Kunna förr, har inte provat nu på senare år.
Favorit serie: CSI, kriminal minds och cold case.


ÖVRIGT MER...
Salt eller socker: Salt.
Gillar du ketchup: Absolut.
Är du glad nu: JA?
Var du glad igår: JA?
Känner du någon som jobbar på sjukhus: japp
Vad dansar du till: Till det som kommer ur högtalarn.
Stockholm är: Sveriges huvudstad
Göteborg är: långt bort.
Kan du sjunga: kan alla, men det låter kanskte inte toppen.
Mer värt än guld: MILOU.
Spaghetti eller makaroner: Makaroner.
Ett land jag helst vill besöka: Thailand.
Sparar till: Saker till huset?

Pappan i huset har äntligen semester.
Vi började semsester med att åka till Kolmården med Frida och Erik.
Där var vi hela dagen, eller rättare sagt sex timmar gick vi runt och tittade på djur.
Milou var vaken mest hela tiden och satt mesta del i Babybjörnen.

Vi var till Norrköping och hälsade på kusin med gravidflickvän.
Och i onsdags kom det lilla tillskottet. En liten Dorothea, så nu har Milou fått en tremänning.
Jätte grattis till er!

Vi hade mys på kvällarna med bastu och bubbelpool.
Snackade skit och hade allmänt trevligt. En underbar början på semestern.


Den här veckan sen som har varit har vi badat och solat. Det har ju faktiskt varit fint väder!
Milou har legat nakenfis mest hela tiden och pratat.
Vi har bakat smultronpaj och varit på motionsbingo.
Ingen lycka på bingon men ack så god pajen blev.
Vi har varit och hälsat på i Kungsberg, ett helt underbart hus. Grattis!
Vi har mekat bil i Storvik och köpt en dörr.


Thompen och Erik har mätt taket, och varit och köpt matrial. Det är äntligen dags för takbyte. Det händer grejer.
Janke har varit här och flyttat ut badrums fönstret. Nu är det bara ett fönster kvar, och ett att byta ut. TACK!
Emil har varit hit och hjälpt oss att dela en gran. Tack för det, trotts att jag fick massa mer jobb.
Jag håller på med veden, det tar tid, men den försvinner sakta men säkert.
I morgon kommer förhoppningsvis lekstugan hit med, det går undan nu.

Tusen tack till alla som hjälper oss. Ni är guld.


Igår hade vi inget vatten!


Milou pratar och pratar nu förtiden. Pratar hon inte, så står hon, det är ju skit tråkigt att ligga ner, man kan ju missa något. Dagarna springer förbi och lilljäntan är snart 10veckor.

Vi badade och hade sommar mys ute i Högbo igår med fler mammor och barn. Stekte fläsk och badade barn.
Drack cola och snackade skit. Tack för igår tjejer.

Nu är armen operarad och thompen är nöjd. Det är nu mera frittfram igen.

Vi får snart nya grannar, jag blev så lycklig igår att jag fick gåshud. Världens bästa grannar kommer vi få! Gullungar ;D

Montionsbingo i Bovik är nya inne grejen. Jag får en anledning att röra på fläsket och samtidigt kanske ha turen med mej någon gång att vinna.



Idag är det dagen med stort D. Milou har vaknat EN gång inatt, för att sedan göra morgon 8.15, helt underbart.
Jag har nu packat, städat, duschat, badat unge, vikt undan tvätt och ätit. Jag är hitils mycket nöjd med denna kreativa morgon. Milou sover en stund nu, sen ska hon få kläder och lite mat så är även hon redo för dagens äventyr. Det blir en lång bilfärd. Men som jag har längtat, och som jag har väntat. Idag ska jag äntligen få åka bort ett par dagar. Underbart.

Nu närmar vi oss semester med stormsteg. Hur underbart är det inte att få ha sin älskade hemma en hel månad?
Jag och Milou längtar massor efter pappa. Så vi kan hitta på massor av bus i sommar.

Idag har vi haft sommarmys ute i Hedåsen. Milou har legat nakenfis och pratat och skrattat med morfar.
Vi fick salladslunch och glassefterrätt. Vi träffade även Felix kusiner. Milou tyckte dom var söta.

Nu är det dags för sängen, ska skjutsa Thompen till jobbet i morgon. Sedan vankas ett besök hos bm och sedan bad i Högbo med mammor + barn. Godnatt allihopa.

Måste bara skriva att stackars lilla Milou har fått rivsår i ansiktet, två stycken.
Så hon blödde på näsan och under ögat. Min lilla lilla bäbis.

Nu är vi inne på en ny vecka, en vecka närmare pappaThomas semester. Som vi längtar efter den.
Det är midsommar veckan, veckan då vi har massor att göra, fast ändå ingenting att göra.
Det ska handlas och städas, och plockas och grejas. Eftersom vi ska vara här och fira midsommar med våra kära vänner.

Bibbi har varit ute på äventyr. Roliga bibbi tänker försvinna nu när hon ska bort. Det är en tjej som kommer och hämtar henne i veckan. SKÖÖÖÖÖÖNT!

Nu inväntar vi Alina och Mille, dom kommer med våra onepiece kopior med, helt underbart!


Milou försöker få uppmärksamhet nu, så kanske dags att titta till henne lite. Hörs hej.

Dagarna som varit har varit varma och svettiga.

I helgen nöjde vi oss inte bara med en tripp, utan vi packade in oss i bilen i måndags igen och styrde mot Ljusdal denna gång. Där vi hälsade på familjen Brink, även kallad moster och Anders. Där fick vi god mat och en trevlig dag. Jag fick äran att köra både dit och hem, jag som har kört till Falun som längst innan. Om man inte ska nämna att jag höll på att köra sönder bilen två gånger och krocka en gång och missa någon avfart så gick det väldigt bra.

Det har nu gått fem veckor och två dagar.. Det är nu dags att skriva ner den stora dagen. I mina ord, min tankar och mina känslor. En detaljerad berättelse, som är till för att minnas, för att gå tillbaka till när allt känns tungt och jobbigt, men även där jag kan läsa när allt är helt underbart..


På natten den 29:de april vaknade jag av små förvärkar. Jag vågade inte hoppas på någonting, tänk vilken besvikelse om så inte var fallet. Dagen fortsatte i vanlig ordning. Vi planerade sista april med nära och kära och bestämde att vi skulle vara hemma hos oss i fall att. Jag hade fortfarande en molande värk i magen. Dagen gick och förvärkarna blev starkare, men vågade fortfarande inte tro någonting. Nu hjälper inte alvedonen nå mer.
När jag skulle lägga mej fick jag nog, jag hade ont, och jag hade ju ändå inte fått sova ordentligt på 1dygn.
Jag ringer in till förlossningen, jag vill ju bara kunna sova. Dom ber oss komma in, så jag ska få en sovdos. Underbart, jag ska få sova, vi åker in och väntar oss några piller bara.


Där sätter dom kurva, och tittar hur läget är. Precis som vanligt, det är något dom gör på alla när dom kommer dit. Resultatet blir över förväntan, mina förvärkar hade givit resultat, jag var nu öppen 2cm och dom säger åt oss att stanna. Nu snurrar tankarna, jag blir rädd och nervös. Det här var ju inte vad vi tänkt oss. Vi skulle ju bara få några piller så jag kunna sova. Vi får ett rum, bm säger åt mej att sova, det var viktigt nu, imorgon var det en stor dag. Vi ska nämligen bli igångsatt då, imorgon skulle vi få en bebis. Lätt att sova, när man vet vad som kommer hända, mina tankar snurrade som aldrig förr, det brann bokstavligt i huvudet. Klockan åtta var det tänkt att procceduern skulle ske, men eftersom det var fullt på förlossningen fick vi permis några timmar.

Vi fick åka hem och hämta våran packning. Mina värkar fortsatte, jag försökte sova middag, men med starka värkar gick de inte så bra. Jag var nervös nu, riktigt nervös. Var vi verkligen redo för det här? Det är verkligen på riktigt nu. Vi åker till Max och äter, tiden rinner iväg, och jag får panik, nu är jag riktigt nervös. Jag känner att jag tappar kontrollen, jag får inte tappa kontrollen, jag klarar verkligen inte av att tappa kontrollen. Vi anländer till förlossningen igen. Vi går tillbaka till vårat rum. Jag lägger mej och försöker slappna av. Vi pratar om vad som kommer att hända. En sköterska kommer in och sätter kurva, nu gäller de att vila, thompen ligger i sängen brevid, den sängen är alldeles för långt bort. Han ska vara nära, helst på mej, han ska skydda mej nu. Han får absolut inte lämna mej. Jag får ett piller, ett pillar som man kallar igångsättning, klockan är nu 17.30. När jag fått det måste jag ligga still en timme. Den timmen vilar vi. När timmen har gått ber bm oss att gå lite, det är bra att jag rör mej. Vi går till affären, jag vill ha godis, och korsord, jag måste ha någonting att vila nerverna med. Vi sätter igång datorn och några filmer när vi kommer tillbaka. Sedan är det Bigbrothers veckofinal, och direkt efter att det är slut kommer det riktiga värkar från ingenstans. Jag måste gå mej igenom värkarna. Nu gör dom förbannat ont. Jag ringer på sköterskan. Hon sätter kurva igen. Det börjar bli tjatigt med alla dessa kurvor.

Nu får vi förflytta oss mot en förlossningssal. Jag får byta om, få en finfin särk och snygga trosor, sen får jag massa nålar och sladdar på mej. Sköterskan ringer på narkosläkaren och jag får dropp för att skynda på värkarna. När narkosläkaren kommer rasar jag, jag får panik, det här var min värsta mardröm, jag vill inte ha epidral, jag vill inte ha en slang i ryggen. Jag bara gråter och gråter. Värkarna är omöjliga och gör ont, det är jobbigt att andas rätt. Jag har sådan panik. Men rättsom det är säger läkaren att hon är klar, epiduralen känns inte, det kändes inte alls. Jag får huvudvärk, alla spännigar släpper och epidralen är min bästa vän. Nu är allt precis som vanligt. Bm kommer in och tar hål på hinnorna. Och herre min ge vilken känsla. Det var så obehagligt när det bara forsar ut vatten. Jag skrattade ihjäl mej. Det fortsatte rinna ända in på toa, så det var blöta fotspår efter mej. När allt det var gjort gick vi runt lite på förlossningen. Nu var jag ju pigg igen, och inte hade jag ont heller. Nu börjar jag bli hungrig och inte så lite heller, klockan är närmare 3 och jag får ett glas nyponsoppa. Tror dom att det räker? När man säger att man är hunrig vill man inte ha nyponsoppa! Vi lägger oss och vilar lite, jag är fortfarande bara öppen 2cm. Jag somnar i mellan värkarna, och rätt som det är så smäller det till i vänster ben och det gör så fruktansvärt ont. Jag vill att dom amputerar benet på mej, då har epidralen tagit fel. Så narkosläkaren får komma och fixa till det. Huvudet sprängssnart, så jag får en handduk att lägga över ansiktet. Jag är nu så trött, så trött. Jag orkar inte mycket mer nu. Jag är helt slut, och det händer fortfarande ingenting. Jag gråter och gråter, jag vill inte ha någon bebis nå mer, jag är trött och hungirg, det ända jag vill är att sova och äta. Jag får och kan inget utav det. Allt är bara fel och jobbigt.

Dagpersonalen kommer det är alltså morgon nu. Dom försöker prata med mej, jag lyssnar inte. Dom ger mej lustgas, och jag blir pigg och orkar resa mej en stund, jag orkar prata och titta. Jag ser nu att solen lyser, det är ljust ute. När klockan är tio är jag öppen 8cm, det gick fort med lustgasen. Jag missbrukar lustgasen och den är verkligen min bästa vän. Jag älskar den, förstår inte hur man kan klara sej utan den. Nu börjar allt bli mörkt, jag är hög på lustgaas och jag börjar få krystvärkar. Jag krystar och krystar, men inte fan tycker jag att det händer nå. Jag är helt slut och ber dom att ta ut bebis på annat håll, jag orkar inte ens öppna ögonen nå mera. Det kommer in en karldocktor. Jag minns precis hur han ser ut, för när han kommer in och ställer sej så sparkar jag han i magen och Milou kommer ut.

Dom lägger henne på min mage, men hon skriker inte och hon är blå. Jag får panik. Varför skriker hon inte?  Dom tar med sej Thompen och Milou ut, jag får ligga kvar. Nu blir jag orolig, vad är det som är fel? jag borde väl få veta vad det blev för något iaf? När thompen och Milou lämnar rummet med sköterskan så öppnar dom dörren och jag får höra ett skrik. Nu blev allt total lycka. Thompen kommer in med henne och jag får veta att vi fått en liten flicka. Hon väger 3722g och är 55lång.

 

 

 

tidena är ungefärliga och vi fick även reda på att det snöade den dagen!

Igår packade vi in oss i Saaben och styrde mot Norrtälje. Började med att hälsa på syster/moster i nya lyan, eller pojkrummet kanske man ska säga. Det var inte stort, men väldigt mysigt. Sen fortsatte vi neråt hamnen, där det var Mcträff/utställning. Mycket hojar att titta på och även lite marknad.

Tiden springer i väg, och även Milou. Våran tös är inte så liten nå mer. Hon är en rejäl klump på 4220 sist var in och vägde henne, det är det även dags för igen på fredag. Hon flinar och ler med hela kroppen, och jag som mamma smälter varje gång. Hon pratar och sprattlar och har ett jäkla humör, som dom säger kommer från mej. Hon har haft några dagar med en massa skrik, och då menar jag massa skrik, då inget, absolut inget förutom tutten duger. Annars är hon våran finaste fågelunge. Hon är hela tre veckor, förstå vad tiden springer iväg.


Jag som människa hinner inte med någonting nå mera. Vi sover och äter. Försöker få på oss kläder och hinna med att duscha. Vissa dagar går bättre än andra. Jag försöker hinna med några promenader, men vädret eller ungen tillåter inte det varje gång.


På fredag ska vi iväg och skriva på papper att Thompen är pappa.
Sen ska vi lämna in papper till skatteverket så hon får ett namn, Milou Elisabet Fagerström.


Hos fotografen går det inge bra alls, Milou är ingen modell, hon tycker att det är skiiiit tråkigt att modella.
Hon skriker, och sen skriker hon lite mer, och sen skriker hon så hon blir blå och hes.
Men fastnar på bilderna gör hon, för hon är underbart vacker när hon väl vill vara tyst.


Dags att föra över lite bilder från kamera och telefon, så min lilla lilla älskling kan få pryda denna blogg med.